Laperl

Uteblivna inlägg

Jag har inte övergett bloggen. Det är bara det att det varit så otroligt mycket med mej själv.

Har varit så trött och när man väl haft chansen att sitta framför datorn så har jag valt att logga in på world of warcraft. Ja ni ser juh hur prioteringne ligger.

Sen har prioteringen legwat så för i spelet kan jag koppla bort verkligeheten. Jag kan gå in i mej själv och bara njuta av spelet, njuta av en värld som är byggd i perfektion en värld där jag inte mår dåligt och allt funkar.

För det är det jag gör nu , jag mår så piss dåligt att jag inte ens vågar erkänna det för mej själv. För erkänner jag så kommer jag falla ner i avgrunden och kommer få det svårt att komma upp igen.

Man får inte må dåligt. Man ska må bra. Särskillt när man har barn. Vad är man för morsa om man mår psykiskt dåligt?

Emellanåt kan jag må så dåligt att jag kan stå i badrummet och kolla på rakhyveln och bara gråta. Sen hör man ungarna i bakrunden och man kommer tillbaka till verkligheten. Jag kan på kvällen tänka "om jag tar hela asken med sömntabletterna då kanske jag slipper vakna igen"

Men det är fegt. Jag är inte en fegis, jag är en kämpe. Men hur länge orkar man kämpa emot sina demoner?

Har alltid haft dåligt psykiskt mående men  det eskalerade iom tvångsgiftet med min kusin. När jag kom tillbaka till sverige var det som allt jag tryckt undan bara vällde över och panikångest var min vardag likaså socialfobi utvecklade jag.

Ångest attackerna var värst. Min son flyttade till mina föräldrar och jag jobbade ch festade om vartannat. Sov knappt och drack och låg runt som en galning. Det dämpade ångesten. Min räddning var min vackra nikko. En blandras mellan schäfer och rotweiler. Han lärde mej att bli människa igen.

Nu är jag inne i en svacka igen. Träning har uteblivit fast jag vet att jag mår så jäkla bra av det. Blir galen av ljud högre än en viskning och vill inte gå ut.

Just nu är min räddning spelet. Där kan jag va någonannan. Nån som mår bra. Ingen stress ingen press.

Jag är ingen sämre människa för att jag mår dåligt. Jag är den jag är. Jag är inte en sämre morsa för att jag mår dåligt. Ungarna går först. Dom får inte märka nått. Klart dom märker att jag inte är mn vanliga jag men inte mer än så.

Ingen utifrån kan någonsin se min slitna själ eller tårfyllda ögon. För gråta får man inte göra det är för veklingar och barn.

Posetiv inlägg det blev hahaaha. Men nu vet ni. Jag måste ta mej i kragen och rycka upp mej.

Jag har inte lämnat bloggen :)

Brukar uppdatera på instagram så in där och kolla om ni vill @lifeoflaperl

Här är lite bilder när vi var och plockade smultron. Gratis är oftast gott :)

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas